Bangkok
Efter att ha varit utslagna var sin dag av matförgiftning är vi tillbaka på banan!
Imorgon kör vi sista rycket.
Haj!
Blandade bilder
Ledsen för att vi inte uppdaterar här så ofta. Finns så mycket annat här och göra på Santhiya. Men här kommer lite bilder. (på Jennie, som vanligt)
Yes I do
Här har ni Herr och Fru Linde!
Haj!
Regn i paradiset..
Vi har checkat in på Santhiya Resort. Bytt ut vår spartanska bungalow mot ett stort hus uppe i bergen. Från västra sidan till östra sidan av ön.
Från sol, till regn. Jennie ligger och tjurar. Kollar prognosen. Regnat några timmar ikväll och hon känner att livet är orättvist. Om något är orättvist så är det att laddaren till min dator gått sönder. Men det vågar jag inte yppa ett ord om.
Klockan fyra imorgon eftermiddag är det dags för vårt andra bröllop. Det "riktiga" bröllopet vi ska ha på stranden och planerat länge. Stranden som fick ordentligt med stryk av vågorna ikväll.
Blir det för illa får vi kanske ha ceremonin i vårt blygsamma Thai-hus. Det är värdigt ett bröllop anser jag. Tror inte Jennie håller med dock..
Kvällsbesök
Jennie hoppar ur sängen. Vi vilar lite efter en stor måltid. Det knackar på dörren. Jennie är helt övertygad om att det är den skumma gubben vi träffade tidigare under kvällen borta vid den lilla kliniken.
Jag har varit och fått lite medicin och salva för ett bett jag fått på foten. Svullet och jävligt. Ingen löpning imorgon.
Varför han skulle komma och knacka på våran dörr är en gåta. Men hon har sina idéer ibland.
Jag drar bort draperiet och där står Tuk och visar tänderna. Hon ler sitt bredaste leende och säger "hello". Den gränslösa massösen har tagit sig upp på vår terass.
Hon ska "fix Jennie Neck". Hon har även med sig en burk med salva som lite avskedspresent. Jennie sätter sig lydigt ner på stolen och Tuk börjar slita och dra. Hon sitter och rycker och hoppar. Jag frågar säkert 10 gånger om hon är okej. Hon är okej. Hon är duktig Tuk. Den högst opassande massösen Tuk.
Sista dagen
Mer hjärndött än så här blir det inte. Ligger i hängmattan och lyssnar mordpodden. Julspecial, julmord.
Vi kan det är stället nu. Känns som vi plöjt i genom hela menyn på restaurangen. De antecknar inte längre frukostbeställningarna. De vet vad vi vill ha.
Den gränslösa massösen Tuk hälsar artigt och glatt mig godmorgon ungefär vid samma tid. Vi gör oss reda för dagen ungefär samtidigt. Hon vill gärna kramas om man stöter på henne nere i trädgården. Så bäst att hålla sig kvar på terassen tills hon börjar jobba.
Vi kör en runda med motorcykeln på förmiddagarna. Mest för att fördriva tid men ibland har vi lite ärenden. Fylla på kylskåpet eller åka till någon ny plats vi aldrig varit på.
Efter det är det fram och tillbaka till stranden. En avstickare för lite mat, massage eller bara en paus från solen. Solen som försvinner bakom berget runt klockan 6.
Där efter gör vi oss i ordning för kvällen. Funderar på om vi ska äta hemma (vår resturang). Eller på någon av de andra längst stranden. De är de ständigt återkommande problemet i våra liv just nu. Vart vi ska äta. Samt om vi ska ta massage eller inte. Tuffa beslut.
Ikväll ska vi äta hemma. För imorgon lämnar vi detta fantastiska stället. Över till östra sidan av Koh Phangan. Outforskad mark. Det ska bli härligt.
Åka motorcykel med stil
Vad gör man när ansiktet är rödare än tomtens luva och vi ska ut och åka?
Åker man endast med solhatt för att vara stylish? Näe, vad skulle Pappi säga då!
Åker man endast med hjälmen för att vara säker i trafiken? Näe, hur skulle ansiktet må då!
Svaret är självklart....
Tada!!!!
/Frugan
Godmorgon!
Vattnet ligger stilla över Haad Salad. Stranden är tom på folk. Jag går alltid upp tidigare än Jennie. Styr och ställer lite. Tar en stund innan kroppen vaknar till liv. All simning gör mig stel. Ont i armarna. Tuk, supermassören i hyddan bredvid vår bungalow. Utövar sina magiska trick på mig om kvällarna. Det är en plåga att gå dit med träningsverk. Men det hjälper lite.
Ägarna till vårt lilla ställe tänder rökelse vid andehuset. Ge dem dricka och mat. Ber för en lyckosam dag. Det doftar även rökelse från Tuks hydda. Hon lyssnar på morgonbön. Ett gäng munkar som ber i kör. Det låter så fridfullt.
Går ner till resturangen och beställer mat till oss. Vi har lite egna rätter vi hittat på. Jennie vill ha äggröra med bacon, svamp, lök och en annanasshake. Jag äter fyra stekta ägg och en färsk kokosnöt. Skriver ett sms till Jennie när allt har kommit in.
Nu är hon är, morgonmonstret. Helt röd i ansiktet av all sol igår. Om en halvtimme kan man prata med henne. Jag är bränd även jag. Hela baksidan är uppbränd. Så idag blir det lite paus från solen. Väntar tills ikväll. Vi tar en tur på motorcykeln idag istället.
Julafton
Efter en dag med alldeles för mycket sol, ligger vi i hängmattan och lyssnar på syrsorna.
Någon julstämning har av förklarliga skäl inte infunnit sig. Men vi är lika glada ändå!!
God Jul!!
(Frugan)
Limepressen
Det sjungs karaoke hemma hos Peetim. Det är fest. Vi firar vårt bröllop. Min gode vän Joe från Kanada, som alltid levererar fantastiska historier håller låda som aldrig förr. Bambo, thai-amerikanen blir grumligare och grumligare i ögonen. Får onda ögat av sin flickvän Olivia när han för femte gången ställer sig på scnenen för en solonummer.
Peetims bröder har byggt en lite smått överdriven anläggning med ljud, ljus och skärmar. De lastade sina pickuper fulla och körde flera mil för att hjälpa sin lillasyster med att anordna thai-bröllop.
Det är något med karaoke i Thailand. Eller i hela Asien antar jag. De kan hålla på i timmar. En äldre dam. Vän till Peenoi sjöng oavbrudet i två timmar när vi försökte vila efter bröllopet. Det lät förjävligt. Men alla applåderar artigt efter varje avslutat sång. Peetims bröder, Penoi och några till sitter och dricker Thaiwhiskey blandad med sodavatten och tittar på. De bara sitter där. Timme efter timme. Supernöjda. Stolta över sin anläggning.
På kvällen var det våran tur. Jennie och jag hade tidigare på dagen varit på Tesco och köpt dricka. Det var ett härligt gäng hos Peetim i år. Allihopa. Att Joe kunde komma. Var lite för bra för att vara sant. Andrea från spanien gör drinkar till alla. Pressar lime.
Vi tror att Peetim sover. Hon har arbetat med vårt bröllop i flera månader. Dagarna innan bröllopet trodde jag hon skulle få en hjärtattack. Hon brister ut i tårar när hon som vikarierande förälder följer oss "hem" för att hålla det sedvanliga talet. Hon säger att vi ska ta hand om varandra, visa varandra respekt och tålamod. Alla spänningar släpper för henne. Dagen är slut. Hon har gett oss en dag vi aldrig kommer att glömma.
Men Peetim kan inte släppa kontrollen. Vi har massor med mat, peetims bröder är beordrade att sköta musiken. Det finns vatten, öl, sprit, snacks, frukt. ALLT! Men en sak saknas. Hon kommer springande i sitt nattlinne med en Limepress. Hon ser oss stå där och pressa limen med våra fingrar. Det är inte det mest optimala sättet att pressa lime på. Och det måste hon fixa till.
Jag tänker på Peetim nu när jag pressar vår lime till drinkarna vi dricker på terassen på vår bungalow. Limepressen vi köpte på Big C igår. Vilken grej..
Den där jävla Colting...
Nu sitter han och läser sin bibel igen och är ej kontaktbar. Vilken tur att jag är känd för mitt lugn och tålamod..... Eller?
Om boken är spårlöst borta en dag så vet ni vem som är den skyldige. Det kan ju vara så att hans snygga Colting swimcalfs, pulsmätare och colting swimpants går samma öde till mötes.
Haj!
Fish Pacific
Längst västra kusten på Koh Phangan finns en väldig fin raksträcka. Bästa vägen att se solen går ner i havet. Inga berg som skymmer.
Restaurangerna här finns enbart på grund av denna filmiska vy över det varma vattnet.
Vi parkerade motorcykel vid ett ställe som heter Fish Pacific. Dags för årets första grillade Red Snapper.
Jag ska massakrera den jäveln.
Haad Salad
Vi har det bra. Hej!! (Gästbloggande fruga)
Grand Centre Ratchadamri
Vi är i Bangkok. Kom hit igår eftermiddag efter en skumpig bussresa från Singburi. Skytrain från Mo Chit busstation till Siam. Byte där till mörkgröna linjen som hela 20 sekunder senare stannade vid Ratchadamri station.
100m till fots till och vi var framme vid Grande Centre Point Ratchadamri. Vi har bott här förut. Det är ett säkert kort. Ett av de mest prisvärda 5-stjärniga hotell i Bangkok skulle jag tro.
Det är fortfarande tidigt. Jag steg upp med solen idag och tog en löprunda bort till översättningsbyrån. Där vi lämnade in papperna för vårt andra bröllop innan vi åkte till Singburi. Hängde på låset. Allt klart som lovat. Sprang tillbaka och väckte Jennie.
Poolen har bara sol några timmar på morgonen. Vi måste vara effektiva. Klockan 11,45 kommer en privatbil och hämta oss och tar oss till flygplatsen.
Fint att leva lite lyxigt och bekvämt. För inga pengar alls.
Koh Samui
Vi sitter i lobbyn och väntar på vår stadsjeep. Är mycket förväntansfull.
14,45 lyfter vi från Suvarnabhumi airport. En timme senare landar vi på Koh Samui. På en av väldens vackraste flygplatser (enl Aftonbladet)..
Vi stannar inte där längre än nödvändigt. Vi tar färjan där ifrån till Koh Phangang.
För några månaders sedan skrev jag till ägaren och bokade rum i 7 nätter på Coral beach resort. Det fantastiska lilla stället precis vid strandkanten på Haad Salad. Koh Phangangs bästa strand
De finns inte på någon bokningssajt. De finns inte massa full moon party tonåringar eller stora svenska barnfamiljer där. Vi älskar de stället.
