Tre timmar, fri lek. Vi har checkat ut från vårt hotell uppe bergen. Tagit oss ner mot civilisationen. Asia resort. Där har jag bott innan. Simpelt, betong. Fräscht. 

 

Mamma är nere på stranden. Pappa P-o är och letar efter nytt batteri till sin klocka. Jennie och jag tog motorcykeln och körde neråt på ön. 

 

Jennie har inte varit här innan. Vi ska se oss omkring en stund. Leta upp en bra strand som det inte är så långgrunt på.

 

Vanligtvis, är vi här vintertid. Då står vattnet som högst mitt på dagen. Nu är det tvärt som.

 

Vi stannade till på en restaurang nyss. Svalkar oss lite. Först en varm kaffe dock. Sen svalkar vi oss. Fruitshakes. Det är grejer det. Hej 

 

Det händer inte mycket här på min lilla resedagbok.. Det ska snart bli ändring på det. Det var det där med internet igen. Det är obefintligt här uppe bland bergen på Koh Tao. Imorgon blir det förhoppningsvis bättre. Då byter vi boende. Hej

Vi sitter i receptionen och väntar på taxi. Den ska ta oss till piren. Där ifrån tar vi båten till Koh Tao. 

 

Jag har varit där innan. En av mina favorit öar. Ska bli härligt. Hej

 

Jag undrar om det kan bli mer hjärndött än så här. Vi lämnar knappt hotellet. Vi bor för bra helt enkelt. Njuter oförskämt mycket att dess faciliteter. Alla små detaljer. Som den lilla strandväskan som finns på alla rum. Det känns så lyxigt. Jag lägger försiktigt ner allt som kan tänkas behöva för att nå maximal njutning vid poolen. Dator, kamera, firmatelefon, Iphone, hörlurar, simglasögon, solglasögon. Och det finns även plats för två handdukar. En som man sträcker ut över solstolen. Och en man använder som huvudkudde. Det är lite stenigt nere vid havet. Så vi föredrar poolen. Så långt med. Man måste gå ner för trapp från restaurangen för att nå stranden. Kämpigt.

 

Jag tror det finns fem olika Wifi punkter på det lilla området. Är uppkopplad på alla. Lämnar man rummet och går ner mot vattnet byter telefonen alslutning tre gånger. Och det är snabbt, riktigt snabbt. Är ständigt tillgänglig på jobbmailen vart jag är är. Höll på att bli galen på förra hotellet. Här går det inte bli galen på något.

 

Inte ens på folket i våra grannbungalows. Försynta koreaner som som bara ler vänligt åt oss. De är bara vid poolen på kvällarna då det föredrar att inte vistas i solen. Så vi har hela poolen för oss själva om dagnara. Det är lika mycket personal som gäster. Personalen sitter mest och sover hela dagarna då det inte finns så mycket för dem att göra. 

 

Det finns inget att göra här. Inget alls. Det är så skönt. Välbehövligt.

 

 

 

Jennie och jag satt oss på motorcykeln idag på morgonen. På jakt efter en bättre strand. Vi var alla överens om vår strands ofullkomlighet. Massor med folk, försäljare, jet skis. En helt vanlig strand. Typ Karon Beach i Phuket.

Inget fel, egentligen. Vi uppskattar det. Men Jennie och jag är bortskämda. Efter alla resor. Tillsammans och de jag gjort själv. Så har det utvecklats olika kriterier. Även på boendet.

 

Vi kräver inte så mycket. De är rätt så simpelt. Betong, inga bambu, trä eller vasshus. Helst bungalows. Bra wifi. Vita rena lakan. Vitt är bra. Vita golv, vita väggar. Det ska vara lätt att hålla rent. Mysig trädgård, stort plus. Mycket lampor och krimskrams. Frukost, AC, och varmdusch struntar vi i.

 

Strand, inget folk. Enda kriteriet.

 

Vi åker söder ut. Till Lamai beach. På vägen stannar vi till på silver beach. Det är mycket bättre än Chaweng, platsen vi var på innan. Men det är tidigt, vi är trötta. Vi lägger ingen större energi på att hitta någon plats att bo på. Vi väljer ingen plats eller bokar något hotell. Bara konstaterar att Lamai är bättre än Chaweng.

 

När vi kommer tillbaka på hotellet så möter vi mamma Kerstin och Pappa P-o på restaurangen. Vi har lite planeringsmöte. Jag äter en stor tallrik med frukt och dricker en kopp kaffe. Går sedan in på Sawadee.com. Det är en vild chansning. Lazy Days heter hotellet. Det ligger bakom klipporna söder om Lamai beach. Går in på google earth. Kollar bilder. Ser okej ut. Bokar. Jackpott..

 

Vi kom hit igår morse. Efter en lång skakig tågresa. Alla i vårt sällskap var överens att det var en upplevelse utöver det vanliga. Jag har åkt det där tåget innan. Men aldrig i vagnen längst bak. På ett 200m långt tåg blir kraften bak rätt så stor både vid fatökning och bromsning. Vagnen gungade fram och tillbaka hela natten och ingen av oss sov mer än ett par timmar. Vi åkte med catamaranen över till Koh Samui från Suratthani tidigt på morgonen och var framme vid 11-tiden.

 

Vi trivs bra. Det är fint. Inget märkvärdigt. Man vet vad man får på ett sånt här ställe. Ett ställe som turismen tagit över fullständigt. Där skräddare, apotek och massage finns var tionde meter. Där maten fyra gånger så dyr som på gatorna i Bangkok.

 

Det ingår. I Tobias Thailandspaket. Det enda som krävs för att inte bli tokig på ett sådant här ställe är lite trix. Många ser inte mer än turiststråken runt stränderna. Hotellets pool och restaurang på dagen. En restaurang med samma priser som hemma på kvällen.

 

Man måste bara vara lite kreativ. Så är det nästan lika bra som Koh Tao eller Koh Kood. Den ska checkas av från listan. Utforskars.

 

Internet är lite dåligt.. Dock det enda som är dåligt där vi bor. Annars är det toppen.

 

 

 

 

Kapslingsklass IPX4 Striltätt, 5minuters vattenvolym, 10 liter per minut. Tryck 80-100kpa.

 

 

Vi utforskar Bangkok lite försiktigt. Visar våra föräldrar lite bekanta platser. Vi går inte för långt. Sparar höjdpunkterna tills vi ska hit nästa gång. Fördriver tiden vid poolen på hotelltaket, sitter på Green house flera timmar och beställer in kaffe, frukt och smoothies.

 

Vi väntar på att klockan ska bli 5. Då ska vi checka ut från hotellet och ta oss till tågstationen Hua Lamphong. Där tar vi natttåget ner till Surat thani. För att senare hoppa på färjan till Koh Samui.

 

Koh Samui är den enda "kända" ön jag inte varit på. Det ska bli spännande.

 

Jag kan tänka mig att det är lite som att se en barnfilm på bio med sina barn. Man sitter och sneglar på barnen med jämna mellanrum för att titta om de uppskattar filmen. Man lever för tillfället på deras upprymdhet. Oftast är filmen ganska banal och förutsägbar. Den funkar. Men mer är det inte.

 

Lite så har vi det nu i Bangkok. Vi har nämligen släpat med svärfar P-o och mamma. Mamma Kerstin har varit här innan. Men inte Svärfar. 

 

Så det blir det vanliga. Vi strorsar runt, äter gott, tar massager. Sätter oss på en trevlig restaurang och tittar på folk tills solen går ner. Precis som vanligt. Men med den lilla skillnaden att vi sneglar på våra föräldrar. Letar efter något tecken. Tecken på att det mår bra och att det uppskattar denna märkliga stad som Jennie och jag älskar så mycket. Det gör de säkert. Trevlig midsommar på er.