Sitter på tåget. Vi åkte precis förbi Älmhult. Jag åker mycket tåg nu för tiden. Varje vecka faktiskt. Kalmar - Hässleholm. Och tillbaka hem. Det kryper i mig. Vill bara hem. Snabbt. Hatar det här tåget.

 

Två resor till innan jag får jullov från högskolan. Men det blir en tågresa till i år. En helt euforisk sådan. En riktig glädjetur blir det. Skall vinka glatt åt Hässleholm när jag ser de genom fönstret. Hoppar av på Kastrup. Upp för rulltrappan, svänger vänster,  rakt fram. Sedan tar jag till höger. Kanske småspringer lite nu. Drar Jennie i armen trots att det inte är någon brådska. Letar efter OS306. BKK. Suvarnabhumi airport. 

 

Damen i incheckningen ber mig artigt att vänta. Jag klarar inte mer.. Det brister för mig. Jag skriker, alla i salen tittar på mig. Jennie skäms. Jag har väntat. I nio månader. För helvete, ta mig här i från! skriker jag. Damen kallar på vakten. Det kommer två storvuxna herrar. De ber mig att följa med. Jag vägrar. De tar mig i varsin arm. Jag skriker. Jag ska till Thailand. Släpp mig danskjävlar! Släpp mig! De sätter mig i arresten. Vi missar planet. Får åka hem. Till Kalmar. Via Hässleholm, Älmhult. Alvesta. Växjö. Fyfan. 

 

Vad roligt att se att trots jag inte skrivit en rad på nio månader så finns det fortfarande några själar som kanske hoppats på något livstecken.

 

7 december åker jag hem till Singburi tillsammans med Jennie. Det blir ingen arrest. Det lovar jag.