Kyckling, vitlök, röd chili, lök, vitpeppar, ljus soja, fisksås, ostronsås, socker och basilika. Allt stekt i ett stort käl på gasoleld. Ihopblandat, bubblande i risolja. Sen en skål med ris till det. Uppslängt lite slafsigt på en plasttallrik.

Det är som en drog för mig. En drog som jag måste ha två gånger om dagen. Man kan säga att jag missbrukar det. Jag borde egentligen inte. Jag mår ju så dåligt av det. Magen klarar inte chilin. Ibland är det så starkt så ögonen rinner på mig. Ibland står jag på alla fyra i sängen på kvällen. Kämpar med magsmärtor. Men när det går över. Så känns det så bra, så är det värt det. Och då vill jag ha mig en fix till.

Jag började äta rätten när jag arbetade på barnhemmet förra året. Förr förra, kunde jag knappt titta på den. Number seven, spicy chicken. Hette den på menyn vi fick på morgonen. Vi skrev ner det på ett papper, vad vi ville ha. Peeone åkte sedan bort med beställningen till restaurangen. Så allt var färdigt när det var dags för lunchrast. Jag minns vad det brände i munnen första gången jag åt den. Men desto mer jag åt av det desto mer hanterligt blev det. Och det blev bara godare och godare för varje gång.

Jag hade ingen aning vad rätten hette. Var inte heller så sugen på att beställa den någon annanstans. Vad rädd att det inte skulle smaka likadant. Singburi, mitt ute på landet. Klart de lagar den annorlunda. Men Joe lärde mig namnet på den. Det var svårt att komma ihåg. Men Joe sa att jag skulle tänka på KAPOW! Och så gjorde han någon kungfurörelse.  Då satt det. Goong skrev ner namnet på Thailändska. Så jag kunde vandra runt i Tha kham på de små mathaken och beställa den. Jag, Ryan och Oliver blev som besatta i slutet av vår vistelse på Twinhouse förra året. Jakten på den perfekta Pad Kapowen blev en lek. Ingen är lik andra. Oftast på grund av olika mängd chili i. Det är fortfarande en jakt. På den perfekta. Jag vet ett ställe i Bangkok och ett på Koh Chang som får betyget perfekt.

I år, har jag knappt ätit något annat. Peetim lagade den till mig nästan varje dag. Två gånger har jag beställt en annan rätt. Jennie har börjat gilla den också. Om det inte är för starkt. Tycker jag är idiot som äter det varje dag trots att min mage inte tål det. Men efter man fått i sig den röda chilin, druckit en flaska vatten och en pinapelshake. För att kunna andas igen. Då går man på moln. Man känner sig lätt, frisk, pigg. Härligt mätt. Det är så in i helvete gott. KAPOW! Hej