Vi har gått och muttrat lite över det hela resan. Varför skaffade vi inte bara ett 60-dagars visum innan vi åkte? Så dumt. Tanken var att vi skulle åka över till Laos i några dagar. Bo på elefantreservat. Men vi sparar det till en annan gång. När vi har mer tid.

En border run är precis vad det låter som. Man bokstavligen springer över gränsen till ett annat land. Sen springer man tillbaka dit man kom i från. Man springer mest för att undvika alla tiggare i ingenmansland. Det är ingen som står med tidtagarur och klockar en. Tar det mer än 10 minuter. Får man göra ett nytt försök. Max tre försök per person. Annars blir man deporterad till Nord Korea. Så är det inte. De stämplar 15 dagar till i passet när man sprungit ett varv, enkelt. Flyger man till ett annat land och sen tillbaka. Får man 30 dagar. Idag var vi tvungna att göra en border run. Landvägen.

Vi har varit lite nerviga inför denna dag. Det är alltid lite nervigt att göra sådana här resor. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Thailändska immigrations polisen är väl lite läskiga. Jag vet inte. Det är egentligen inget att vara fånig över. Kanske är det deras svarta tajta uniformer, vapen och fräcka hattar som skrämmer oss. Eller tänk om någon dåre tycker det vore en bra idé att lägga i lite kokain i några av våra väskor. Tyckte att det vore rimligt att vi bar det över gränsen åt dem. Man kan inte låta bli att tänka på sådant när man ser en stor skylt som berättar för dig att det är dödsstraff om man skulle tycka det var en bra idé att smuggla knark.

Det är alltid lite luddigt det där med visum. Alla säger olika. De planterar massa strunt i huvudet på en. De vill bara veta saker. De gillar sina egna röster. Det är så tråkigt. Där får man bara 7 dagar. Dit kan man bara åka två gånger. Dit går inte åka alls. Där blir man bara rånad. Nej ta inte den bussen. Ta en minubuss. Det är bättre. Käften. Du vet inte, backpacker. Du vet inte heller, resebyrå. Inte du i hotellreceptionen heller. Jag vet några som vet! Thailändska myndigheterna. Det vet. Åker man till Myanmar. Får man som svensk 15 dagar. Man får max göra tre resor fram och tillbaka. Det kostar 500 Bath. Reglerna ändras den 14 augusti. Tills dess är allt som vanligt. Vi åker lokaltrafik. Jag vill inte dö i en minibuss, tack.

Vi vaknade klockan sex. Åt en snabb frukost på vårt nya hel underbara hotell. Bussen till Mai Sai gick klockan åtta. Det är strålande sol ute. Klarblå himmel. För första gången på en vecka. Och vi satt totalt nio timmar på en skumpig buss denna soliga dag. Till Mae Sai och tillbaka. Vi skulle tagit motorcykeln. Eller jag vet. Vi skulle skaffat ett 60-dagars visum innan vi åkte hit. Då kunde vi befunnit oss i ett soligt Chiang Mai hela dagen istället. Åkt upp på berget igen och tagit jättefina bilder. Äsch, vi får åka hit igen bara. Hej