Blandade bilder
Ledsen för att vi inte uppdaterar här så ofta. Finns så mycket annat här och göra på Santhiya. Men här kommer lite bilder. (på Jennie, som vanligt)
Yes I do
Här har ni Herr och Fru Linde!
Haj!
Regn i paradiset..
Vi har checkat in på Santhiya Resort. Bytt ut vår spartanska bungalow mot ett stort hus uppe i bergen. Från västra sidan till östra sidan av ön.
Från sol, till regn. Jennie ligger och tjurar. Kollar prognosen. Regnat några timmar ikväll och hon känner att livet är orättvist. Om något är orättvist så är det att laddaren till min dator gått sönder. Men det vågar jag inte yppa ett ord om.
Klockan fyra imorgon eftermiddag är det dags för vårt andra bröllop. Det "riktiga" bröllopet vi ska ha på stranden och planerat länge. Stranden som fick ordentligt med stryk av vågorna ikväll.
Blir det för illa får vi kanske ha ceremonin i vårt blygsamma Thai-hus. Det är värdigt ett bröllop anser jag. Tror inte Jennie håller med dock..
Kvällsbesök
Jennie hoppar ur sängen. Vi vilar lite efter en stor måltid. Det knackar på dörren. Jennie är helt övertygad om att det är den skumma gubben vi träffade tidigare under kvällen borta vid den lilla kliniken.
Jag har varit och fått lite medicin och salva för ett bett jag fått på foten. Svullet och jävligt. Ingen löpning imorgon.
Varför han skulle komma och knacka på våran dörr är en gåta. Men hon har sina idéer ibland.
Jag drar bort draperiet och där står Tuk och visar tänderna. Hon ler sitt bredaste leende och säger "hello". Den gränslösa massösen har tagit sig upp på vår terass.
Hon ska "fix Jennie Neck". Hon har även med sig en burk med salva som lite avskedspresent. Jennie sätter sig lydigt ner på stolen och Tuk börjar slita och dra. Hon sitter och rycker och hoppar. Jag frågar säkert 10 gånger om hon är okej. Hon är okej. Hon är duktig Tuk. Den högst opassande massösen Tuk.
Sista dagen
Mer hjärndött än så här blir det inte. Ligger i hängmattan och lyssnar mordpodden. Julspecial, julmord.
Vi kan det är stället nu. Känns som vi plöjt i genom hela menyn på restaurangen. De antecknar inte längre frukostbeställningarna. De vet vad vi vill ha.
Den gränslösa massösen Tuk hälsar artigt och glatt mig godmorgon ungefär vid samma tid. Vi gör oss reda för dagen ungefär samtidigt. Hon vill gärna kramas om man stöter på henne nere i trädgården. Så bäst att hålla sig kvar på terassen tills hon börjar jobba.
Vi kör en runda med motorcykeln på förmiddagarna. Mest för att fördriva tid men ibland har vi lite ärenden. Fylla på kylskåpet eller åka till någon ny plats vi aldrig varit på.
Efter det är det fram och tillbaka till stranden. En avstickare för lite mat, massage eller bara en paus från solen. Solen som försvinner bakom berget runt klockan 6.
Där efter gör vi oss i ordning för kvällen. Funderar på om vi ska äta hemma (vår resturang). Eller på någon av de andra längst stranden. De är de ständigt återkommande problemet i våra liv just nu. Vart vi ska äta. Samt om vi ska ta massage eller inte. Tuffa beslut.
Ikväll ska vi äta hemma. För imorgon lämnar vi detta fantastiska stället. Över till östra sidan av Koh Phangan. Outforskad mark. Det ska bli härligt.
Åka motorcykel med stil
Vad gör man när ansiktet är rödare än tomtens luva och vi ska ut och åka?
Åker man endast med solhatt för att vara stylish? Näe, vad skulle Pappi säga då!
Åker man endast med hjälmen för att vara säker i trafiken? Näe, hur skulle ansiktet må då!
Svaret är självklart....
Tada!!!!
/Frugan
Godmorgon!
Vattnet ligger stilla över Haad Salad. Stranden är tom på folk. Jag går alltid upp tidigare än Jennie. Styr och ställer lite. Tar en stund innan kroppen vaknar till liv. All simning gör mig stel. Ont i armarna. Tuk, supermassören i hyddan bredvid vår bungalow. Utövar sina magiska trick på mig om kvällarna. Det är en plåga att gå dit med träningsverk. Men det hjälper lite.
Ägarna till vårt lilla ställe tänder rökelse vid andehuset. Ge dem dricka och mat. Ber för en lyckosam dag. Det doftar även rökelse från Tuks hydda. Hon lyssnar på morgonbön. Ett gäng munkar som ber i kör. Det låter så fridfullt.
Går ner till resturangen och beställer mat till oss. Vi har lite egna rätter vi hittat på. Jennie vill ha äggröra med bacon, svamp, lök och en annanasshake. Jag äter fyra stekta ägg och en färsk kokosnöt. Skriver ett sms till Jennie när allt har kommit in.
Nu är hon är, morgonmonstret. Helt röd i ansiktet av all sol igår. Om en halvtimme kan man prata med henne. Jag är bränd även jag. Hela baksidan är uppbränd. Så idag blir det lite paus från solen. Väntar tills ikväll. Vi tar en tur på motorcykeln idag istället.
Julafton
Efter en dag med alldeles för mycket sol, ligger vi i hängmattan och lyssnar på syrsorna.
Någon julstämning har av förklarliga skäl inte infunnit sig. Men vi är lika glada ändå!!
God Jul!!
(Frugan)
Limepressen
Det sjungs karaoke hemma hos Peetim. Det är fest. Vi firar vårt bröllop. Min gode vän Joe från Kanada, som alltid levererar fantastiska historier håller låda som aldrig förr. Bambo, thai-amerikanen blir grumligare och grumligare i ögonen. Får onda ögat av sin flickvän Olivia när han för femte gången ställer sig på scnenen för en solonummer.
Peetims bröder har byggt en lite smått överdriven anläggning med ljud, ljus och skärmar. De lastade sina pickuper fulla och körde flera mil för att hjälpa sin lillasyster med att anordna thai-bröllop.
Det är något med karaoke i Thailand. Eller i hela Asien antar jag. De kan hålla på i timmar. En äldre dam. Vän till Peenoi sjöng oavbrudet i två timmar när vi försökte vila efter bröllopet. Det lät förjävligt. Men alla applåderar artigt efter varje avslutat sång. Peetims bröder, Penoi och några till sitter och dricker Thaiwhiskey blandad med sodavatten och tittar på. De bara sitter där. Timme efter timme. Supernöjda. Stolta över sin anläggning.
På kvällen var det våran tur. Jennie och jag hade tidigare på dagen varit på Tesco och köpt dricka. Det var ett härligt gäng hos Peetim i år. Allihopa. Att Joe kunde komma. Var lite för bra för att vara sant. Andrea från spanien gör drinkar till alla. Pressar lime.
Vi tror att Peetim sover. Hon har arbetat med vårt bröllop i flera månader. Dagarna innan bröllopet trodde jag hon skulle få en hjärtattack. Hon brister ut i tårar när hon som vikarierande förälder följer oss "hem" för att hålla det sedvanliga talet. Hon säger att vi ska ta hand om varandra, visa varandra respekt och tålamod. Alla spänningar släpper för henne. Dagen är slut. Hon har gett oss en dag vi aldrig kommer att glömma.
Men Peetim kan inte släppa kontrollen. Vi har massor med mat, peetims bröder är beordrade att sköta musiken. Det finns vatten, öl, sprit, snacks, frukt. ALLT! Men en sak saknas. Hon kommer springande i sitt nattlinne med en Limepress. Hon ser oss stå där och pressa limen med våra fingrar. Det är inte det mest optimala sättet att pressa lime på. Och det måste hon fixa till.
Jag tänker på Peetim nu när jag pressar vår lime till drinkarna vi dricker på terassen på vår bungalow. Limepressen vi köpte på Big C igår. Vilken grej..
Den där jävla Colting...
Nu sitter han och läser sin bibel igen och är ej kontaktbar. Vilken tur att jag är känd för mitt lugn och tålamod..... Eller?
Om boken är spårlöst borta en dag så vet ni vem som är den skyldige. Det kan ju vara så att hans snygga Colting swimcalfs, pulsmätare och colting swimpants går samma öde till mötes.
Haj!
Fish Pacific
Längst västra kusten på Koh Phangan finns en väldig fin raksträcka. Bästa vägen att se solen går ner i havet. Inga berg som skymmer.
Restaurangerna här finns enbart på grund av denna filmiska vy över det varma vattnet.
Vi parkerade motorcykel vid ett ställe som heter Fish Pacific. Dags för årets första grillade Red Snapper.
Jag ska massakrera den jäveln.
Haad Salad
Vi har det bra. Hej!! (Gästbloggande fruga)
Grand Centre Ratchadamri
Vi är i Bangkok. Kom hit igår eftermiddag efter en skumpig bussresa från Singburi. Skytrain från Mo Chit busstation till Siam. Byte där till mörkgröna linjen som hela 20 sekunder senare stannade vid Ratchadamri station.
100m till fots till och vi var framme vid Grande Centre Point Ratchadamri. Vi har bott här förut. Det är ett säkert kort. Ett av de mest prisvärda 5-stjärniga hotell i Bangkok skulle jag tro.
Det är fortfarande tidigt. Jag steg upp med solen idag och tog en löprunda bort till översättningsbyrån. Där vi lämnade in papperna för vårt andra bröllop innan vi åkte till Singburi. Hängde på låset. Allt klart som lovat. Sprang tillbaka och väckte Jennie.
Poolen har bara sol några timmar på morgonen. Vi måste vara effektiva. Klockan 11,45 kommer en privatbil och hämta oss och tar oss till flygplatsen.
Fint att leva lite lyxigt och bekvämt. För inga pengar alls.
Koh Samui
Vi sitter i lobbyn och väntar på vår stadsjeep. Är mycket förväntansfull.
14,45 lyfter vi från Suvarnabhumi airport. En timme senare landar vi på Koh Samui. På en av väldens vackraste flygplatser (enl Aftonbladet)..
Vi stannar inte där längre än nödvändigt. Vi tar färjan där ifrån till Koh Phangang.
För några månaders sedan skrev jag till ägaren och bokade rum i 7 nätter på Coral beach resort. Det fantastiska lilla stället precis vid strandkanten på Haad Salad. Koh Phangangs bästa strand
De finns inte på någon bokningssajt. De finns inte massa full moon party tonåringar eller stora svenska barnfamiljer där. Vi älskar de stället.
På TV
Frukost
Det är svårt med maten generellt. Ris, nudlar, sötade såser och sen lite mer ris på det. Insulinet pumpar och sötsuget stiger.
Det är en härlig övning i karaktär. Vart man än går här hemma hos Peetim finns det thaigodis, frukt, chips och läsk man hela tiden måste försöka undvika. Frukosten är inte bättre. Detta ständiga mackknarkandet. Fyra olika sorders jordnötssmör, nutella och sylt. Hela Peetims mansion är en enda stor sockerfabrik.
Men bride and groom får göra special requests hur mycket de vill. De skämms jag normalt sätt inte för i vanliga fall heller. Men detta året är jag helt skammlös. Peetim smyger fram till mig varje dag och frågar vad vi vill ha för mat på kvällen. De andra här får bara finna sig i det. Igår kväll tog jag dock in lite önskemål från andra deltagare. Panang curry och Massaman curry får det blir ikväll.
Fyra stekta ägg och två koppar kaffe till frukost. Det är standard i år. Jennie bad om Thailändsk frukost igår och idag på morgonen väntade en stor skål med rissoppa. Ägg med chili, lök och korriander. Och en tallrik med friterad fisk.
Dansar ut från frukostrummet. Känner mig fräsch och lätt. Redo att möta de sju kilometerna runt den gamla hudfria fotbollsplanen vid singburi school. Efter det Tesco. Ett sista besök för att fylla på väskorna inför nästa destination.
Thaibröllop
Jennie och jag har gift oss. Thai-style! Vilken fantastisk underbar och annorlunda dag.
Tidig morgon
Klockan är 03,47 i världens bästa land. Jag är pigg! För 17 minuter sedan hörde man klockorna från närliggande tempel eka över risfälten. Hundarma som vägrar låta mig löpa i fred svarar snabbt på ljuden. Munkarna ska ut och samla mat för dagen. Efter de mediterat en halvtimme. Det är så vackert.
Tänk att stiga upp vid 03,30 varje morgon och meditera. Sen ut och gå en runda. Barfota. Samla tankarna innan dagen. Känna lugnet. En aningen bättre än att slänga iväg ett gäng fakturor, svara på mail och sen ut i kylan och lasta bilen innan dagen börjar. Sedan stressandes iväg och installera ett par downlights åt en kund som inte kan vänta en sekund att visa sitt nya häftiga lyse för sina grannar. Grannar som den egenltigen inte tycker om. Sen betala mig alldeles försent för pengar de egentligen inte har.
Varför håller man på så? Jo, för pengarna. Pengar måste man ha om man ska ha det bra och åka till Thailand. Pengar måste man ha för att kunna köpa dyra saker det står Colting på. Vill inte byta med munkarna. Men gillar att ägna dem en tanke ibland.
Idag kommer min gamle vän Joe från Kanada. Peetims bröder med familj är här. Väldens bästa Chaufför/Thaifarmer som Peetim hävdar inte gör någonting om dagarna kommer också. Hans fina dotter och massor massor med fler. Idag är det fest!
Peetim hämtade precis Jennie. Singburis skickligaste Ladyboy är inhyrd för att sminka och ordna med håret. De andra tjejerna som är här började redan klockan 2 att bli sminkade och fixade. Jag får nog lite smink jag med om jag vill. Ja, det kanske jag vill. Vadådå?
Sova middag
Jennie har fått lite Thaifeber. Det hör till lite. Är man lite vek. Så blir man lite febrig här med jämna mellanrum.
Hon ligger och sover. Jag har dukat upp för lite egentid på terassen. Det är podcast fredag. Alex och Sigge och Coltings Nakna Sanning.
Så nu åker lurarna i. Haaj!
Moln
Det är monligt över Singburi. Solen har inte visat sig mer än några minuter under vår vistelse här. Antar att vi haft tur tidigare år. Jag kan räkna molninga dagar på en hand under flera månaders tid här.
Thailändarna njuter av den svala temperaturen. Vi med. Men det är svårt att få Jennie och följa med till poolen. Hon vill ha sol om hon ska bada. Jag ska simma fram och tillbaka i den där lilla jävlen tills jag blir helt utmattad. Jennie får titta på.
Jag väckte henne vid klockan 10 idag. Frukost, blommor och hundvalp på terassen. Hon är med. Vi ska till poolen. Hon får sitta där och skämmas när jag plaskar runt i mina Colting-badbyxor och Colting-Swincalf. Som en riktig elitsimmare. Knappt simmkunnig.
Lugnet i Singburi
Singburi. Slumpen tog mig hit för 7 år sedan. Denna lilla håla några mil norr om Bangkok. Jag tror egentligen inte på slumpen. För den som söker. Den finner också. Hade det inte varit så fantastiskt här. Hade jag letat någon annanstans.
Utanför Singburi har jag en andra familj. Som nu Jennie är en del av. Hit åker vi för maximal avkoppling. Och i år. Är det något alldeles extra. Något är på gång i den lilla byn några kilometer utanför Singburi. Det märks.
Vi är hedersgäster jag och Jennie (mest jag)!. De andra häpnar när Peetim lastar in kassarna med hämtmat från Singburis bästa fiskrestaurang. Undrar vad som händer. Peetims favorit händer. Han är här nu. Han är tillbaka!
Jag hoppas att tror att vi är Peetims mest trogna besökare. Något annat vore märkligt. För det är märkligt. Att vi envisas att åka hit varje år. Att vi väljer att bo bland kossor och risfält istället för på en fin sandstrand i södra Thailand. Jag tror att man måste åka hit för att förstå. Går inte förklara.
Idag tog jag min första löprunda. Den slutade på 740m. Efter 370m stötte jag på fyra hundar. De var inte det minsta intresserad av att låta mig springa förbi deras revir. Efter cirka 300m med fyra hundar jagandes efter mig gav de upp. Vet att Wolf, Peetims Huski bestämmer här hemma.
Efter den misslyckade löprundan åkte vi till Tesco. Det är alltid lika spännande att köra dit ett år senare. Vi sitter och tjaffsar på motorcykeln om vilken väg vi ska köra. Hur vi undviker motorvägen. Ingen av oss minns exakt. Vi kör aldrig samma väg. Men vi kommer alltid fram.
Vi avslutar dagen med en punktering på Peetims motorcykel. Parkeringsvakterna på Tesco skrattar. Det pekar på däcket. Sedan pekar det på ett plåtskjul 100m bort. Vi åker dit. Ägaren pekar på en bänk inne i verkstaden. Hämtar en fläkt och ställer den bredvid oss. Sen börjar han meka.
Det är sådanna här ögonblick som jag lever för. Sitta och titta på en thailändsk man byta däck på thaimammas motorcykel. Imponeras av hur skicklig han är. Hans lilla pall, hans lilla verktygslåda han byggt av en oljedunk. Han plockar varsamt ur verktygen ur den. Lägger tillbaka dem på exakt samma ställe. Det är många många års rutin på den här gubben. Vill ge honom 20 000 bath. Vill erbjuda mig att börja jobba hos honom. Vet att det är fel. Så vi betalar honom de 30kr han ska ha. (plus lite extra..)
Godmorgon!
14 timmar sömn. I vårt nya lilla Thaihus med överdimensionerad AC som får stängas av och på med jämna mellanrum. Avsäkrad med 32A i el-centralen. Trots 1,5mm kabel. I Thailand fungerar det uppenbarligen utmärkt. I Sverige får man sitta på anstallt om man skulle hitta på något sådant.
Frukosten står serverad. Trots att det egentligen är dags för lunch för de andra som återvänt från skolan. Har ännu inte berättat för Thai-mamma att jag inte äter ris. Vill inte se hennes hundögon. Samtidigt som jag förklarar varför.
Jag ber om mer ägg. Ägg får vara mitt komplement till ris denna resan. Peetim har köpt kaffe. Nescafe LYX. Vi åkte och köpte en burk förra året. Klarar inte thailändarnas sockerdrinkar. Peetim kontrar med en dubbelt så stor burk i år. Hon är så stolt när hon presenterar den. Hon är även köpt koppar av samma märke.
Det är mulet. Vi uppskattar det. Ändå varmt, 28 grader. Mulet väder innebär att Peetims små valpar börjar sin leksession tidigt. Valparna som heter "no name" allihop. En är skadad. Ligger hon mamma. Biten av den lite mörkare av dem. Han är kungen.
Peetim
Vi är framme hos Peetim! Utmattade av ett helt dygns resande.
Peetim har byggt ytterligare ett hus på baksidan. Det hade hon sparat till oss. Ett traditionellt Thai-hus med egen dusch och toalett. Utsikten från vår uteplats är inte lika vacker som vårt gammla hus men toaletten väger upp det med råge.
Det är fler här. En svenska, en spanjorska, två tyskor, en holländska och en amerikan. De får gärna ta hand om barnen. Det bjuder vi på. För vi är på bröllopsresa. De är inte de!
