Jag har varit och fått lite medicin och salva för ett bett jag fått på foten. Svullet och jävligt. Ingen löpning imorgon.

Varför han skulle komma  och knacka på våran dörr är en gåta. Men hon har sina idéer ibland.

Jag drar bort draperiet och där står Tuk och visar tänderna. Hon ler sitt bredaste leende och säger "hello". Den gränslösa massösen har tagit sig upp på vår terass.

Hon ska "fix Jennie Neck". Hon har även med sig en burk med salva som lite avskedspresent. Jennie sätter sig lydigt ner på stolen och Tuk börjar slita och dra. Hon sitter och rycker och hoppar. Jag frågar säkert 10 gånger om hon är okej. Hon är okej. Hon är duktig Tuk. Den högst opassande massösen Tuk.